Nyhetsmedia - Virala och hjärtskärande nyheter dygnet runt

Irénes inlägg om Sveriges sjukvård sprider sig som en löpeld över landet

Iréne Lindblad fick totalt spendera 13 timmar på Södersjukhuset i Stockholm med sin 83-åriga mamma. Där fick hon se hur personalen kämpade med alldeles för få resurser. Hennes mamma ville efteråt att hon skulle skriva ett inlägg på Facebook där hon skulle uppmärksamma den allvarliga krisen inom svensk sjukvård. 


Här nedanför kan du läsa hela hennes starka inlägg som har berört tusentals svenskar.

“Hiss & diss av sjukvården första helgen 2020.

I lördags tillbringade jag 13(!) timmar på SÖS-akuten med min snart 83 åriga mor. Vi hade hänvisats dit efter att först ha åkt till närakuten där läkaren trodde att hon fått propp i lungan och därför remitterade oss till SÖS-akut för att kunna röntga lungorna. Min mor var markerad ”prioriterad” eftersom proppar i lungorna är rätt farligt, ändå tog det närmare 7 timmar innan hon fick träffa en läkare, efter ytterligare några timmar blev hon röntgad och proppar i båda lungorna konstaterades.

Nu tror ni kanske att jag ska ondgöra mig över allt med akuten, men ack så fel ni har. Det är nämligen omöjligt att bli arg på några som sliter så hårt som personalen gjorde dessa timmar. Vi fick på nära håll se hjältar & hjältinnor som arbetade under förhållanden som mest påminde om förhållanden i en krigssituation.

Huddinges akut hade nämligen stabsläge så alla akutfall kom till (främst) SÖS och Karolinskas akuter, antalet svårt sjuka & skadade tycktes aldrig ta slut.

Sängar stod inte bara utmed varenda vägg i korridorerna utan ställdes bredvid varandra i rader mitt på golvet (som packade sillar) och hela tiden fylldes det på. Vid ett tillfälle hörde jag en desperat läkare säga till ambulanspersonalen som kom in med ytterligare en sjukling ”men snälla, hen tillhör inte vår akut, se dig omkring, vi kan inte ta emot fler patienter, du måste köra den till Karolinska dit hen hör!” Ambulanspersonalen svarar uppgivet och läkaren säger med darrande stämma ”snälla, jag förstår att hen vill hit men man kan inte välja akut när läget är så här, se dig omkring, vi har nått bristningsgränsen för länge sedan!”

Men patienter fortsatte strömma in, gamla med hjärtproblem, unga med andningsproblem, någon som stått på näsan på fyllan och skyllde på ”Bajen”. Självmordsförsök, knarkare med psykoser, någon som fått ett epilepsianfall & slagit sig sönder & samman, en förmodat dement man som vandrade runt och försökte lägga sig på alla andras britsar (han avslutade kvällen med att sätta sig och urinera på en hysterisk kvinna som tidigare ägnat timmar åt att ligga & skrika på golvet).

Som personalen slet! Trots ett tryck som skulle fått vem som helst att bryta ihop, lägga sig i fosterställning på golvet och gråta så bemötte de varenda människa med vänlighet, värdighet, kunnighet & respekt.

De tröstade en onykter kvinna som troligen fått stryk av sin man och klappade om henne varje gång de passerade, de ledde, med änglars tålamod, tillbaka den demente mannen för miljonte gången & de ”tappade det inte” trots att systrarna vid några tillfällen fick sitta på knä på golvet för att ta blodprov på patienterna då stolarna var slut.

Att flytta en säng (vilket gjordes hela tiden) var som att starta ett stort Tetris då varenda golvyta var upptagen. Sida vid sida stod sängarna utan minsta möjlighet till någon form av ”privacy” och EKG på patienter fick tas mitt i rum bland en massa andra människor….

När min snart 83-åriga mor konstaterats ha propp i lungorna blev hon inskriven, dock visade det sig att det var fullt på sjukhuset så inskrivningen ”betyder i nuläget att hon får ligga här på akuten i korridoren i natt”, sa den manliga sjuksköterskan som svar på min fråga när hon skulle komma till någon avdelning.

”Det här är hemskt, jag skäms att det ska vara på det här sättet, förlåt!” fortsatte han uppgivet. ”Herre gud, det är INTE ditt fel, ni är fantastiska, hur orkar ni?” svarade jag och han tittade på mig med sorgsna ögon. ”Det är ovärdigt” sa han lågt. ”Ovärdigt”.

Och han hade rätt. Det är ovärdigt att vi har det så här på en svensk akutmottagning 2020, Sverige är fortfarande ett välfärdsland.

Det är ovärdigt att människor som jobbar med att rädda liv ska sitta på knä på golvet för att kunna ta blodprover.

Det är en ovärdig och odräglig arbetssituation med på TOK för hög belastning (dessutom med dåligt betalt i förhållande till det jobb de utför).

Att landstinget ska spara in ytterligare pengar på vården är för mig OBEGRIPLIGT! Jag hörde uppgifter om att man ska banta akutvården i Stockholm för att några slapphänta människor slarvat bort våra skattepengar på trams som ”färgkurser” som är ovetenskaplig smörja, på sjukhusbyggen som letts av människor som är korrupta och konsulter som kostar multum.🤬

Så här nära kaos var det längesedan jag var och varje medborgare borde höja sin röst och säga ifrån innan det är försent och vår är sjukvård helt nedmonterad.

Om inget görs nu, vilka av dessa fantastiska människor som slet på akuten i lördags ska vilja vara kvar där om ett år?!

Alla ni som jobbar på tidningar eller nyhetsredaktioner, ner till akuten och skriv krigsrubriker!

Alla vi andra måste höja rösten för så här kan det inte fortsätta, och ja, det gäller DIG också, nästa gång är det du, ditt barn eller någon du älskar som behöver akut vård. Då måste det funka!

Stort tack till personalen på SÖS-akuten, ni är fantastiska! 🙏🏼❤️🤩

Politiker som jobbar med dessa frågor, marsch pannkaka ner på akuten och kolla läget, ni kommer få en chock! 😡 ping Aida Hadzialic (S) och Irene Svenonius (M) sluta tjafsa och gör något istället. Skärpning!

Och tillsist till alla som skott sig själva på sjukvårdens bekostnad har jag bara ett ord att säga, KARMA!

Ps Min snart 83-åriga mot bad mig skriva detta & hälsar att hon tyckte personalen var underbar men måste få mer resurser, NU!🙏🏼”

Vad tycker du om detta? Dela gärna det vidare och skriv vad du tycker.